Torpet Lars i Nôka-rå

Kallas även Faltegen. Från Hugo Sköld, Falbygden nr 8 Erik Sandberg. ”På Barnegårdens skifte låg sedan i en rad söder ut sex stugor, alla på den östra sidan av dreven. Den fjärde i ordningen var ”Nôkarå”. Här bodde ”Sandvads-Lars”, vilken såsom namnet anger kommit från Sandvadet i Dala socken. I bekymmersamma situationer använde han alltid det filosofiska uttrycket: ”Dä blir la nôka rå (någon råd), av vilket de båda sista orden så småningom kommo att överflyttas på stugan. Enligt en annan version skulle detta ha skett, redan då Lars ingick äkteskap. Det var omkring mitten av 1800-talet. Lars tjänade som dräng, troligen i Ramsgården, och hur det nu burit till, så blev hans äktenskap med gårdens piga en smula ”hastigt påtänkt”. När Lars kom till kyrkoherden för att taga ut lysning, fick han av denne en kraftig skrapa, för att han ställt det så för sig och flickan, att de måste gifta sig utan att först ha hunnit skaffa sig tak över huvudet. ”Åh, ta’t inte så hårt, goe körkeharren, dä blit la nôka rå!”, sade Lars då. ”Nôka rå!” utropade kyrkoherden då. ”Det är så många som sökt sig dit, så där är nog upptaget nu.” Men då passade husbonden, som var med Lars, på att meddela, att han tänkte ge de nygifta rätten till ett torp, som han ägde uppe på Falan.Och så var den svårigheten ur världen.”